torsdag 31 december 2009

Gott Nytt År!!

Året 2009 gick fantastiskt fort, innehöll en del förändringar (kanske därför det gick fort...?).
Lilla tjejen har gått halva första året i grundskolan och stora killen har gått halva sista året i densamma. Märkligt...

För egen del kännetecknas det här året som Året Då Jag Trädde In I Amigurumi-Världen ;-)
Det har knåpats en hel del; under parasoll på nya altanen i somras, i soffan under höstkvällar och mitt i natten alldeles för ofta på senaste tiden medan snötäcket lagt sig utanför. Garnkorgen innehåller numera rätt många nystan i olika härliga färger och kvaliteter.

Nu i mellandagarna, när julförberedelser och själva firandet klarats av, blev det tid igen att ta tag i Krabaten som varit på väg så länge och legat i delar i väntan. En del vånda orsakade hon, eftersom Den lilla konstnären designat henne och jag ville försöka vara den idén så trogen som möjligt... Det blev några justeringar, förankrade hos Konstnären för säkerhets skull, och det blev även Konstnären som fick ta några sista-minuten-beslut.
Sent igår kväll blev hon så klar, vår egen Krabat!

Jag blev nääästan nöjd (... suck). Funderade länge och väl över ena ögat, kanske skulle försöka göra om...? Då kom Den lilla konstnären, tog Krabaten i sina händer och inspekterade noga.
"Vad vacker hon blev!" sa hon till slut. Och suckade.
"Nja", sa jag, "jag är inte helt nöjd med knapp-ögat... funderar på att försöka göra om..."

Konstnären tittade på mig, tittade på Krabaten, tittade på mig igen och sa:
"Men huvudsaken var att du hade roligt."
"Jo", svarade jag och började igen mitt slingrande med att göra om.
"Hade du roligt när du gjorde henne?", frågade Konstnären strängt.
Jag svarade att det hade jag haft.
"Du har jobbat med Krabaten jätte länge, och du hade roligt hela tiden. Nu har du äntligen gjort henne klar och då är du inte riktigt nöjd med hennes ena öga. Det är allt. Spelar det någon roll? Tänk på allt roligt du har haft istället!"

Jag tittade på min 7-åriga dotter, som stod med Krabaten i handen. Vem skulle kunna ändra på henne efter det? Krabaten är perfekt, hon har berett mig mycket glädje!
Min dotter är fantastisk.

Så här är hon nu då.
Krabaten och vi andra önskar alla som kikar in i Pysselstugan ett gott avslut på 2009 och ett riktigt härligt och gott nytt 2010!!


(När Krabaten tagit sin plats i Amigurumi-hyllan såg både jag och Konstnären att hon såg lite ensam ut. Det tog en timme för Den lilla konstnären att designa en kompis till henne... Nästa år kommer Super-Musen.... :-) )

Nu ska jag ta något mer gott att äta och dricka och mojsa ner mig djupt i soffan tillsammans med familjen i väntan på tolv-slaget. Misty har redan tagit sin plats.

torsdag 24 december 2009

En riktigt God Jul till alla!

Här har firats julafton så det står härliga till, med massor av snö utanför fönstret, massor av gott att äta och massor av paket under granen. Tage tog på sig tomteluvan och delade ut paketen i år, med den äran.


Hoppas att alla haft en underbar dag, och att paketen har innehållet precis det som önskats... ibland kan man ju få överraskningar...

tisdag 8 december 2009

Tårtkalas i december

Till jobbets traditionella julfirande med julklappsbyte drog jag ett speciellt namn i år. Bland alla dem som sett amigurumisar dels i tidningen och dels på TV, var det nämligen en som pratat speciellt om dem och tårtor...

Chansen är stor att det blivit en gurumi-kompis vem jag än dragit i år, men nu blev det ju sannerligen lyckat och därför drog storbaket genast igång här hemma. Resultatet blev ett helt kakfat!


Tårtan är Mias förstås, och recept på bullarna hittade jag hos Fröken Elsa, en annan helt fantastisk sida att besöka! Såg just att där fanns dammsugare också...
Chokladbakelsen med jordgubbsglasyr och ett körsbär på toppen är ett eget recept.

tisdag 1 december 2009

Besök i TV-soffan

Vi har fått en besökare, som har lagt beslag på en mycket attraktiv plats framför TV:n. Han heter Shaun, och han tittar helst på serien om sig själv.

Eftersom resten av oss här hemma också gillar den serien låter vi honom hållas, och det händer inte sällan att han även får sällskap...

Jag måste bara få säga, så här i hemlighet, att han är oväntat lång och smal i kroppen i verkligheten. Och på TV ser han också fluffigare ut i pälsen, så det är verkligen sant som det är sagt; man ska inte tro allt man ser på TV och de fixar till det mesta i utseendet på skådisarna!

Mönstret fann jag en kväll efter något googlande, och kunde inte motstå. Tror det blir ett försök till, men då med tunnare garn och mindre nål (och kanske även fluffigare garn för en sötare variant... :-) )

Den lilla konstnären har varit i farten igen. Hon har nu flyttat till en annan fåtölj eftersom Shaun har tagit hennes, men det verkar bara ha gjort henne gott. Det där med "mitt inre jag" fattade hon tycke för och har därför skapat ännu ett verk där hela familjen visas från sin bättre sida. Hon förklarar gärna innebörden för den som vill höra :-)


Hon har också gett mig ett eget konstverk föreställande mitt "favorit-skak-huvud". Det är ögonen som fick mig att falla pladask, och dem har hon lyckats fånga!

Tillagt senare: Mitt får Shaun är virkat i Drops Alaska (100% ull) och Garnstudio Paris (100% bomull).

måndag 16 november 2009

Krabat på väg!

I helgen fick jag veta hur jag verkligen ser ut. Den lilla konstnären fångade mitt inre jag :-)

Har alltid liksom känt på mig att jag egentligen är en vattenälva...

Tänkte egentligen att jag idag skulle ha presenterat mitt senaste projekt, som Den lilla konstnären har designat med inspiration från sin nya favvo t-shirt, men krabaten blir ju bara aldrig klar. Just nu befinner han sig i delar och har fått ett nytt något större huvud som ännu inte är monterat eftersom det ska till lite andra delar först...
Jag är nog inte heller riktigt nöjd med kragen, eller så är jag det fast den bara inte är klar ännu - jag vet inte, jag vet inte.
Och så har jag inte bestämt hur armarna ska se ut ännu, och så ...



Eftersom även denna helg har gått i snuvans tecken går det lite långsamt framåt, och ett nytt fantastiskt mjukt rödmelerat garn som ska bli en gosig långtröja så småningom kom också i vägen. Det är enklare att sticka slätstickning när orken tryter än att räkna små virkmaskor!

lördag 31 oktober 2009

Godis i massor och pumpor som lyser!

Den lilla konstnären och hennes väninna har Halloween-party i kväll. De har vandrat området runt, som vampyr och häxa, med varsin noggrann ansiktsmålning och iklädda i sina respektive pappors stora, svarta tröjor. Eftersom de tyckte det var lite skumt att bara gå runt och få en massa godis utan att ha gjort något alls för att förtjäna det (de har inte riktigt förstått det där med "bus" än och ingen har lust att upplysa dem...), så ritade de först massor av Halloween-kort som de glatt delade ut till samtliga hemmavarande grannar! På mängden godis de kom hem med verkar grannarna ha uppskattat det...

Till mat vankas det spindlar, fingrar och mögligt mos (köttbullar med salta pinnar till ben, korv med röda paprika-naglar samt karamellfärgat potatismos - ja och så ketchup till förstås), och pumpalyktan på bordet lyser så fint.

Vi brukar inte göra så stor affär av Halloween, men det ger ungarna något att se fram emot mitt i mörka hösten så varför inte?! I år har jag också gjort lite Halloween-dekoration, som pryder sin hylla i köket. Häxan och pumporna kommer från Mia, medan det förvånade (och spindelrädda?) spöket är egen design.

onsdag 28 oktober 2009

Flamsingo-flock!

I slutet av sommaren köpte jag beskrivning av Mia på en härligt knasig Flamsingo, som var rent oemotståndlig. I favorit-garnaffären hade jag redan sett ett nystan (rosa-vit-gul-lila-flammigt) som jag kunde se min egen Flamsingo i, och när mönstret anlände var jag högst redo!

Han var jätte rolig att virka, och blev precis så som jag hade tänkt mig :)

Fast efter ett tag började han se lite ensam ut där på hyllan, trots sin omgivning av andra små skapelser. Därför anlände igår kväll, något sent i mitt tycke men den som väntar på något gott..., en Flamsingo-partner. Idag ser han betydligt mer nöjd ut, tycker jag!

söndag 25 oktober 2009

Olika saker man blir glad av

Lördag kväll på Hovet, med Muse på scenen... det kunde absolut inte ha varit bättre!! Från yngre tonåringar till gråhåringar betydligt äldre än jag; alla stod vi - oavsett ståplats eller sittplats - och sjöng, dansade, skrek, klappade och var allmänt och härligt galna.


Det fanns maaaaassor av filmer på youtube redan när jag vaknade i morse, och nu i kväll är de ännu fler. Grattis alla ni som har konserten framför er... själv funderar jag på om det inte vore läge för en "handla-julklappar-resa" till London i mitten på november (alltid bra att vara ute i god tid!) och passa på att se om hela härligheten när man ändå är där :-))

Andra saker jag blir fantastisk glad av är Den lilla konstnärens olika alster. Denna lilla lyckliga älva som flyger runt bland molnen kommer snart hänga inramad på väggen här hemma.

lördag 17 oktober 2009

Kreativ snuva?

I veckan som gått har Den lilla konstnären varit hemma med snuva. Men det hindrar inte hennes sprudlande kreativitet på något sätt, bara man inte ritar just när man nyser...

Det här porträttet av en flicka blev hon själv särskilt nöjd med, och snart tror jag vi kan se fram emot ett självporträtt också.

Ikväll kände hon sig ändå redo för höstens stora utmaning; sin egen första simtävling. Med sig tog hon sin maskot "Rosetta", som troget följde tävlingen sittandes på ledstången på läktaren. (Rosetta hittas i "Virka amigurumi", och har bara fått lite andra färger än sin kusin i boken.)

Glatt ställde sig Den lilla konstnären vid startpallen på bana 5, och med inställningen "No fear!" kastade hon sig iväg på sin första 25:a ryggsim i tävlingsfart någonsin! Efter att ha stannat upp och kollat läget några gånger kunde hon så äntligen dunka näven i kaklet på den strålande tiden 41,72 sekunder. Stolt storebror hämtade henne vid målgången och var den förste att gratulera.

Kvällen avslutades med härlig gräddtårta för att fira både storslaget ryggsim och brorsans pokal vunnen i ett annat, något större, sammanhang.

torsdag 8 oktober 2009

Tävling, tävling , tävling!

För alla er som ännu inte trätt in i den fantastiska Amigurumi-världen finns nu en chans göra det på ett väldigt roligt sätt. Besök Mia Bengtsson och Panda på deras blogg

http://www.booip.blogspot.com/

och delta i tävlingen för att fira 10 000 exemplar av boken "Virka amigurumi"!
Det finns helt enkelt inget att förlora. Antingen är du en vinnare, och då behöver jag inte säga mer, eller också får du massor av tips och inspiration för långa härliga höst- och vinterkvällar :-)

lördag 3 oktober 2009

Besök i köket


Man har ju sett på film att råttor gärna hjälper till i köket. Så även här hemma, och den här är synnerligen förtjust i choklad så vi ser fram emot många kreativa efterrätter här hemma från och med nu!

Den här lilla råttan kom till efter inspiration från ett pris som Den lilla konstnären kom hem med efter att ha sprungit ett helt varv i 2,5-km spåret på Skoljoggen.

Det blev ett väldigt enkelt mönster, och gick fort som attan. Knåpigast var svansen, som jag ville ha så tunn som möjligt och jag tittade nästan i kors när jag äntligen var klart, efter att ha försökt hålla koll på maskorna...

fredag 2 oktober 2009

En uggla på dagen

Väldigt tidigt en morgon när familjen vaknade och förvånat tittade ut över den frostbitna åkern på baksidan av huset (när blev det såå mycket höst?) upptäckte vi efter en stund också en ovanlig besökare. Det var en stor räv, med imponerande vidd i svansen och härlig röd färgskiftning i pälsen som uppenbarligen lekte med maten mitt i frosten.
Den hoppade runt på värsta kattunge-vis, och var helt omedveten om oss.

En härlig upplevelse att starta dagen med! Tyvärr fanns inte tillstymmelse till kamera i närheten...

En annan ovanlig syn mitt på dagen är ugglor. Här hemma kan man dock numera möta en sådan, som dessutom är rosa - en ännu ovanligare syn förstås!
Hon är också inspirerad av en av de små djuren med rörliga huvuden, fast inte lika trogen originalet som fjärilen. Hon fick också, som färdig, ett oväntat bekymrat ansiktsuttryck som jag inte riktigt vet vad det kommer ifrån.
Tillverkningen gick till på samma sätt som fjärilen ändå; virka en bit, titta och fundera, virka lite till, repa upp en bit, tänka om och virka en ny liten bit...
På det stora hela blev hon inte som jag tänkte mig, men ganska söt ändå.

torsdag 1 oktober 2009

När inspirationen slår till!

Den lilla konstnären här hemma har några andra intressen vid sidan av att skapa färgrika glädjespridare i form av teckningar, tavlor eller annat pyssel. Hon gillar också små dockor med kläder som kan tas på och av i evighet, små djur med huvuden som skakar när man rör dem, små prinsessfigurer och små magneter som byggs ihop till fantastiska kreationer.

Det är mycket smått... många delar att städa ihop när kvällen kommer...

Vid en kvällsstädning, som inbegrep just de små djuren med rörliga huvuden, fastnade min blick på en liten speciell som såg så innerligt näpen ut! Efter några dagar kunde jag inte motstå ett försök, och för mitt inre såg jag redan hur det skulle kunna vara möjligt. Eftersom jag också hade exakt rätt gul färg i garnpåsen var det bara att sätta igång!

Så det blev en liten fjäril med mycket stora antenner! Jag använde all ny kunskap jag fått över sommaren, och virkade en bit, tittade på figuren, virkade lite till, repade upp en del och virkade om igen. När en liten kompis kom hem en söndag, tittade på min färdiga fjäril och utbrast: "Åh, den känner jag igen! Den har jag lånat när vi lekte på fritids!" stod jag fånigt och nöjt leende och kände att jag ändå fixat biffen :-)

söndag 27 september 2009

Havet är djupt...

I slutet sommaren varje år arrangerar vår simklubb Sveriges äldsta simtävling, 2.6 km över öppet vatten i Mälaren. Tävlingen fyller snart 100 år, och är jämngammal med den båt, som på sin ordinarie rutt denna dag även transporterar de tävlande till starten på ön Elba (vilket för övrigt är namnet på både ö, båt och tävling).

I år träffade Simmar-Mackan en ny vän under tävlingen, som han sen regelbundet har besökt före eller efter sina träningspass nere vid bassängen.

Vem hade kunnat ana att det fanns både sjöjungfrur och vattenälvor i Mälaren!

Sjöjungfrun är även hon inspirerad av Mias docka, men med lite ändrade dimensioner. Fiskstjärten är egenkomponerad, och vissa här hemma har uttryckt synpunkter på den något bulliga formen :-) Själv tycker jag det ser hälsosamt ut!

Lite knappar och små pärlor till utsmyckning!

Vattenälvan är ritad av Den lilla konstnären vi har här hemma, och vän till sjöjungfrun.

Simning för hela slanten...

Den här helgen är det stor tävling i Örebro. Massor av duktiga simmare är där, men Simmar-Mackan följer idag tävlingen på distans. Lite tråkigt tycker han det är, men det funkar eftersom det finns en suverän livetime-tjänst på nätet. Han är som klistrad...

Simmar-Mackan blev till i slutet av juli, mitt under Ungdoms-SM i Malmö, för att hjälpa till att heja på min son från läktaren. Det gick väldigt bra...!

Mackan är som figur helt inspirerad av dockan i Mias virkbok. Jag har bara ändrat färgsättningen. Han har en svart heldräkt på sig, och bara armar. Sen fick han istället för hår en simmarmössa, förstås. Simglasögonen sitter också på plats. Eftersom sommarperiodens utetävlingar bjuder på ganska varierat väder fick han också en parkas i klubbens färger.

Sonen påpekade snart att det inte är bra att värma upp barfota, därför åkte grå joggingskor med fartränder på och värmningen funkar nu mycket bättre. I synnerhet som han även skaffat sig egen ipod med hörlurar.

Mackan följer nu med på de flesta tävlingar runt om i landet, och rapporterar sen på en egen sida; www.simsidan.se

onsdag 23 september 2009

En alldeles ny blogg...

När jag var liten lärde min farmor mig att virka långa kedjor av luftmaskor. Det var fantastiskt tillfredsställande att se hur kedjan växte fram, i synnerhet som det var jag själv - alldeles själv - som fick det att hända.

Fast sen blev det lite långtråkigt. Vad skulle jag ha dem till...?

Så farmor tog till steg 2; en halsduk till barbie, ca 3 cm bred i senapsgult garn. Den blev krokig och olika bred här och där, men helt moderiktig. Så sen blev det täcken till småhästarna...
På fritids lärde fröken mig att virka jackor och mössor till de där trollen vi hade, de små med stort lurvigt hår. Någon gång i början av tonåren upptäckte jag dukar, av vilka somliga används än idag.

Sen tog det stopp. Jag började sticka, mest tröjor men också en och annan mössa och halsduk. Virknålen låg i träda. Tills i början av denna sommar...
Då hittade jag en ny bok och lärde mig ett helt nytt ord; Virka Amigurumi, av Mia Bengtsson. Alla virkintresserade vet sannolikt vilken jag menar.

Hela sommaren har jag nu burit med mig boken, virknålar, ett ökande antal roliga knappar och garnnystan. Min samling amigurumisar har stadigt vuxit, först med figurerna från boken, lite senare med andra figurer och nu med egna skapelser som inspirerats mer eller mindre av andra.

Så detta allra första inlägg på min alldeles nya blogg tillägnar jag Mia Bengtsson; Tack för att du förde mig åter till denna lilla hobby, som är nåt av det roligast jag vet!

Och nu är det dags att visa upp dem för världen. Eller mamma åtminstone :-)
Kanske ploppar en och annan liten pysselsak som inte är virkad också fram så småningom. Man vet aldrig! Jag är ju dessutom inte den enda kreativa personen här hemma...

Hej och Hå! Så här kommer då Tage (ja mamma, du vet vem han är döpt efter), det snälla blå monstret som älskar vattenmelon mer än allt annat i världen.

Jag fångade honom på bild när han stod i fönstret en av sommarens sista kvällar, och filosoferade för sig själv medan han mumsade på en godbit.

Tage hade funnits i fantasin en längre tid, och plötsligt en dag insåg jag att jag var redo att försöka mig på en figur själv. Han är i själva verket den andra "egna" figuren jag gjort, den första inspirerades i väldigt hög grad av en känd flicka från en tidigare nämnd bok och kommer visas härnäst :-)

Med Tage är det så, att han har Mias fötter helt och hållet. Men sen blev det efter eget huvud, fast med några sneglingar hit och dit för att få ihop det hela.

Tage är lite blyg, men som det snälla lilla monster han är vände han ändå snällt på sig och poserade för kameran när jag bad om det.