onsdag 19 mars 2014

Bob The Minion

Jag har äntligen!!! lyckats bli färdig med ett projekt som pågått länge.... och som otåligt väntats på.
I juli (!) förra året skrev jag om alla mina då pågående projekt. Då fanns han med minsann, och ganska långt hade jag hunnit också.

Sen fick han fötter. Och armarna blev klara..... och sen.... jaaa....
Jag tror jag blev alldeles nojig när det började närma sig ansiktet! Allt hade blivit så bra fram tills dess. Tänk om ansiktet skulle förstöra allt! Mönstret är väldigt bra, finns här hos All About Ami. Han är helt och hållet virkad i Svarta Fårets Tilda med virknål 2,5. Ögon och mun skulle göras av filt.

Men nu blev det plötsligt dags. Jag har haft hosta, och inte så mycket ork till övers, men modet att börja göra klart ett ansikte rann till och idag blev han äntligen färdig. Äntligen.

So, please everybody: Meet Bob!!

Bob är en lättsam och trevlig figur.

Väldigt snygg även i profil  =)

Bob tillhör ett annat Minion-kompani än de ni tidigare sett på film. "J"

Bob...? Du har fått öron?

Ahhh.... busar!

Jo, Misty. Du är också söt!

Men Bob är inte bara söt, han är coooool.....

Misty? Misty!!

Ja, Misty. Du är också cool.....


=)  Må bäst

onsdag 12 mars 2014

Men hallå?

Jag har ju fullt upp. Det här var väl inte så genomtänkt?

Måste vara solens fel. Den sken så underbart på lunchen idag att jag var tvungen att gå en extra sväng, och det föll sig så naturligt att ta vägen förbi garnaffären.

Väl där inne tappade jag allt fokus på redan pågående projekt, och ut kom jag med en påse nyinköpt garn. Medan jag vandrade tillbaka till jobbet och njöt av vårvädret insåg jag att jag inte har en aning om vad jag ska göra med det just köpta garnet. Galet!

Så, alldeles precis nyss, snubblar jag över detta underbara mönster. Helt plötsligt känns alltihopa som om det var Meningen!

söndag 9 mars 2014

Tempot har sjunkit....

Jo, det är sant. Det har blivit liiiiite lugnare.

Lätt är det ju inte. Finns ju alltid 1000 måsten som vill bli hanterade. Men ibland funkar det.

Jag har stickat klart en halsduk, av ett garn köpt i mycket spontan anda. Garnet heter Automne (ja,ja inte vår, men ändå :)) och är 100% akryl. Visserligen i en väldigt vacker brun färg och fantastisk mjukt och gosigt, men anledningen till impulsköpet var att det längs med garnet på ojämna avstånd hade pärlor av trä och bitar av ljusa lövfransar (eller vad jag nu ska kalla dem).

Så jag njöt av turen medan jag stickade (30 m, 2r 2a, på stickor 5) och följde fascinerat den ena lövfransen efter den andra in i halsduken. Ett nystan, 100g, gick åt.

Mjukaste halsduken

Så har jag börjat promenera igen. Varje gång solen tvingat bort det vanliga grå har jag prioriterat friskluften o ljuset framför annat.

Morgonpromenad i mitten på februari, frostigt och friskt.

På tre veckor har vi gått från krispigt kall luft med frost till idag; 10 grader varmt, lärkor i skyn över fälten bakom vårt hus och en liten, liten nässelfjäril i diket (i början av mars?).

Idag, soldisiga åkrar och fågelkvitter.

Och som vanligt för årstiden frossar jag i tulpaner. Frossar. På riktigt.

De här doooooftar så ljuvligt.....

Böcker. Jag älskar dem. Kvällsvirkningen har fått se sig något förkortad i tid, för nu har jag börjat läsa i sänglampans sken igen. Det finns så många härliga böcker som bara ligger och väntar :)

Vacker, vacker...

Så har jag börjat baka igenom. Oftast matbröd men även annat. Allt kaffebröd på Konstnärens kalas var hembakat. Hon och jag vid mjöligt bakbord. Hög mysfaktor :)

Och tiden går inte riktigt lika fort längre. Åtminstone känns allt lite bättre. Fast det kan ha med ljuset att göra förstås. Allt känns lite lättare när det går mot vår!

Må bäst ♥

torsdag 6 mars 2014

Hattifnatt

Idag firar vi Konstnärens födelsedag, hipp hipp hurra!

Nåt virkat önskar hon sig alltid, och nyligen förklarade hon att hennes favorit-figur i Muminvärlden är Hattifnattarna.
De är ganska mystiska varelser, ständigt på resa - ingen vet vart och de verkar dessvärre aldrig komma fram.

De hör inget och pratar aldrig, men är väldigt känsliga och kommunicerar på telepatisk väg. Fast frågan är om de ens har nåt att kommunicera om. Man vet inte.

Farliga är de bara i samband med åskväder, då de blir elektriska, så under sådana bör man absolut inte röra vid dem.

Den här Hattifnatten är virkad i Lima knitting yarn, 100% bomull (ganska stelt och inte så skönt att virka i, men stabilt blir det. Hattifnatten är inte ens stoppad. Han står väldigt bra ändå! ) Den gröna lilla plattan är virkad i Svarta fårets Tilda, båda med virknål 2,5.

I plattan ligger en metallbricka, så han välter inte. Blomknappar och limmade ögon.

Mönster har jag inget. Hattifnatten kom till på frihand, och kommer fler (det ska det, säger Konstnären) blir de därför alla unika :)

Må bäst <3

söndag 2 mars 2014

Gör om och gör rätt...

Idag, denna traditionella Vasaloppssöndag, står TV:n naturligtvis på...men inte längre med skidor utan nu med sändning från Nordiska i konståkning från Uppsala.
Och vad har jag då pysslat med?
Jag har repat upp... och repat upp... och repat upp...
Med bara 6 varv kvar på min gröna tunika i lin började jag fundera på om den VERKLIGEN skulle bli så vid....
Nä. Den skulle ju inte det.
Räkna, lusläsa mönstret, räkna, kontrollerna. Och börja repa upp.
Men, när allt kommer omkring, när man har virkat alla dessa timmar vill man ju att resultatet ska bli riktigt bra också!
Må bäst och minns att när Vasaloppet är passerat är våren inte långt borta!  <3