torsdag 31 december 2009

Gott Nytt År!!

Året 2009 gick fantastiskt fort, innehöll en del förändringar (kanske därför det gick fort...?).
Lilla tjejen har gått halva första året i grundskolan och stora killen har gått halva sista året i densamma. Märkligt...

För egen del kännetecknas det här året som Året Då Jag Trädde In I Amigurumi-Världen ;-)
Det har knåpats en hel del; under parasoll på nya altanen i somras, i soffan under höstkvällar och mitt i natten alldeles för ofta på senaste tiden medan snötäcket lagt sig utanför. Garnkorgen innehåller numera rätt många nystan i olika härliga färger och kvaliteter.

Nu i mellandagarna, när julförberedelser och själva firandet klarats av, blev det tid igen att ta tag i Krabaten som varit på väg så länge och legat i delar i väntan. En del vånda orsakade hon, eftersom Den lilla konstnären designat henne och jag ville försöka vara den idén så trogen som möjligt... Det blev några justeringar, förankrade hos Konstnären för säkerhets skull, och det blev även Konstnären som fick ta några sista-minuten-beslut.
Sent igår kväll blev hon så klar, vår egen Krabat!

Jag blev nääästan nöjd (... suck). Funderade länge och väl över ena ögat, kanske skulle försöka göra om...? Då kom Den lilla konstnären, tog Krabaten i sina händer och inspekterade noga.
"Vad vacker hon blev!" sa hon till slut. Och suckade.
"Nja", sa jag, "jag är inte helt nöjd med knapp-ögat... funderar på att försöka göra om..."

Konstnären tittade på mig, tittade på Krabaten, tittade på mig igen och sa:
"Men huvudsaken var att du hade roligt."
"Jo", svarade jag och började igen mitt slingrande med att göra om.
"Hade du roligt när du gjorde henne?", frågade Konstnären strängt.
Jag svarade att det hade jag haft.
"Du har jobbat med Krabaten jätte länge, och du hade roligt hela tiden. Nu har du äntligen gjort henne klar och då är du inte riktigt nöjd med hennes ena öga. Det är allt. Spelar det någon roll? Tänk på allt roligt du har haft istället!"

Jag tittade på min 7-åriga dotter, som stod med Krabaten i handen. Vem skulle kunna ändra på henne efter det? Krabaten är perfekt, hon har berett mig mycket glädje!
Min dotter är fantastisk.

Så här är hon nu då.
Krabaten och vi andra önskar alla som kikar in i Pysselstugan ett gott avslut på 2009 och ett riktigt härligt och gott nytt 2010!!


(När Krabaten tagit sin plats i Amigurumi-hyllan såg både jag och Konstnären att hon såg lite ensam ut. Det tog en timme för Den lilla konstnären att designa en kompis till henne... Nästa år kommer Super-Musen.... :-) )

Nu ska jag ta något mer gott att äta och dricka och mojsa ner mig djupt i soffan tillsammans med familjen i väntan på tolv-slaget. Misty har redan tagit sin plats.

torsdag 24 december 2009

En riktigt God Jul till alla!

Här har firats julafton så det står härliga till, med massor av snö utanför fönstret, massor av gott att äta och massor av paket under granen. Tage tog på sig tomteluvan och delade ut paketen i år, med den äran.


Hoppas att alla haft en underbar dag, och att paketen har innehållet precis det som önskats... ibland kan man ju få överraskningar...

tisdag 8 december 2009

Tårtkalas i december

Till jobbets traditionella julfirande med julklappsbyte drog jag ett speciellt namn i år. Bland alla dem som sett amigurumisar dels i tidningen och dels på TV, var det nämligen en som pratat speciellt om dem och tårtor...

Chansen är stor att det blivit en gurumi-kompis vem jag än dragit i år, men nu blev det ju sannerligen lyckat och därför drog storbaket genast igång här hemma. Resultatet blev ett helt kakfat!


Tårtan är Mias förstås, och recept på bullarna hittade jag hos Fröken Elsa, en annan helt fantastisk sida att besöka! Såg just att där fanns dammsugare också...
Chokladbakelsen med jordgubbsglasyr och ett körsbär på toppen är ett eget recept.

tisdag 1 december 2009

Besök i TV-soffan

Vi har fått en besökare, som har lagt beslag på en mycket attraktiv plats framför TV:n. Han heter Shaun, och han tittar helst på serien om sig själv.

Eftersom resten av oss här hemma också gillar den serien låter vi honom hållas, och det händer inte sällan att han även får sällskap...

Jag måste bara få säga, så här i hemlighet, att han är oväntat lång och smal i kroppen i verkligheten. Och på TV ser han också fluffigare ut i pälsen, så det är verkligen sant som det är sagt; man ska inte tro allt man ser på TV och de fixar till det mesta i utseendet på skådisarna!

Mönstret fann jag en kväll efter något googlande, och kunde inte motstå. Tror det blir ett försök till, men då med tunnare garn och mindre nål (och kanske även fluffigare garn för en sötare variant... :-) )

Den lilla konstnären har varit i farten igen. Hon har nu flyttat till en annan fåtölj eftersom Shaun har tagit hennes, men det verkar bara ha gjort henne gott. Det där med "mitt inre jag" fattade hon tycke för och har därför skapat ännu ett verk där hela familjen visas från sin bättre sida. Hon förklarar gärna innebörden för den som vill höra :-)


Hon har också gett mig ett eget konstverk föreställande mitt "favorit-skak-huvud". Det är ögonen som fick mig att falla pladask, och dem har hon lyckats fånga!

Tillagt senare: Mitt får Shaun är virkat i Drops Alaska (100% ull) och Garnstudio Paris (100% bomull).