söndag 27 september 2009

Havet är djupt...

I slutet sommaren varje år arrangerar vår simklubb Sveriges äldsta simtävling, 2.6 km över öppet vatten i Mälaren. Tävlingen fyller snart 100 år, och är jämngammal med den båt, som på sin ordinarie rutt denna dag även transporterar de tävlande till starten på ön Elba (vilket för övrigt är namnet på både ö, båt och tävling).

I år träffade Simmar-Mackan en ny vän under tävlingen, som han sen regelbundet har besökt före eller efter sina träningspass nere vid bassängen.

Vem hade kunnat ana att det fanns både sjöjungfrur och vattenälvor i Mälaren!

Sjöjungfrun är även hon inspirerad av Mias docka, men med lite ändrade dimensioner. Fiskstjärten är egenkomponerad, och vissa här hemma har uttryckt synpunkter på den något bulliga formen :-) Själv tycker jag det ser hälsosamt ut!

Lite knappar och små pärlor till utsmyckning!

Vattenälvan är ritad av Den lilla konstnären vi har här hemma, och vän till sjöjungfrun.

Simning för hela slanten...

Den här helgen är det stor tävling i Örebro. Massor av duktiga simmare är där, men Simmar-Mackan följer idag tävlingen på distans. Lite tråkigt tycker han det är, men det funkar eftersom det finns en suverän livetime-tjänst på nätet. Han är som klistrad...

Simmar-Mackan blev till i slutet av juli, mitt under Ungdoms-SM i Malmö, för att hjälpa till att heja på min son från läktaren. Det gick väldigt bra...!

Mackan är som figur helt inspirerad av dockan i Mias virkbok. Jag har bara ändrat färgsättningen. Han har en svart heldräkt på sig, och bara armar. Sen fick han istället för hår en simmarmössa, förstås. Simglasögonen sitter också på plats. Eftersom sommarperiodens utetävlingar bjuder på ganska varierat väder fick han också en parkas i klubbens färger.

Sonen påpekade snart att det inte är bra att värma upp barfota, därför åkte grå joggingskor med fartränder på och värmningen funkar nu mycket bättre. I synnerhet som han även skaffat sig egen ipod med hörlurar.

Mackan följer nu med på de flesta tävlingar runt om i landet, och rapporterar sen på en egen sida; www.simsidan.se

onsdag 23 september 2009

En alldeles ny blogg...

När jag var liten lärde min farmor mig att virka långa kedjor av luftmaskor. Det var fantastiskt tillfredsställande att se hur kedjan växte fram, i synnerhet som det var jag själv - alldeles själv - som fick det att hända.

Fast sen blev det lite långtråkigt. Vad skulle jag ha dem till...?

Så farmor tog till steg 2; en halsduk till barbie, ca 3 cm bred i senapsgult garn. Den blev krokig och olika bred här och där, men helt moderiktig. Så sen blev det täcken till småhästarna...
På fritids lärde fröken mig att virka jackor och mössor till de där trollen vi hade, de små med stort lurvigt hår. Någon gång i början av tonåren upptäckte jag dukar, av vilka somliga används än idag.

Sen tog det stopp. Jag började sticka, mest tröjor men också en och annan mössa och halsduk. Virknålen låg i träda. Tills i början av denna sommar...
Då hittade jag en ny bok och lärde mig ett helt nytt ord; Virka Amigurumi, av Mia Bengtsson. Alla virkintresserade vet sannolikt vilken jag menar.

Hela sommaren har jag nu burit med mig boken, virknålar, ett ökande antal roliga knappar och garnnystan. Min samling amigurumisar har stadigt vuxit, först med figurerna från boken, lite senare med andra figurer och nu med egna skapelser som inspirerats mer eller mindre av andra.

Så detta allra första inlägg på min alldeles nya blogg tillägnar jag Mia Bengtsson; Tack för att du förde mig åter till denna lilla hobby, som är nåt av det roligast jag vet!

Och nu är det dags att visa upp dem för världen. Eller mamma åtminstone :-)
Kanske ploppar en och annan liten pysselsak som inte är virkad också fram så småningom. Man vet aldrig! Jag är ju dessutom inte den enda kreativa personen här hemma...

Hej och Hå! Så här kommer då Tage (ja mamma, du vet vem han är döpt efter), det snälla blå monstret som älskar vattenmelon mer än allt annat i världen.

Jag fångade honom på bild när han stod i fönstret en av sommarens sista kvällar, och filosoferade för sig själv medan han mumsade på en godbit.

Tage hade funnits i fantasin en längre tid, och plötsligt en dag insåg jag att jag var redo att försöka mig på en figur själv. Han är i själva verket den andra "egna" figuren jag gjort, den första inspirerades i väldigt hög grad av en känd flicka från en tidigare nämnd bok och kommer visas härnäst :-)

Med Tage är det så, att han har Mias fötter helt och hållet. Men sen blev det efter eget huvud, fast med några sneglingar hit och dit för att få ihop det hela.

Tage är lite blyg, men som det snälla lilla monster han är vände han ändå snällt på sig och poserade för kameran när jag bad om det.