Tempot har sjunkit....

Jo, det är sant. Det har blivit liiiiite lugnare.

Lätt är det ju inte. Finns ju alltid 1000 måsten som vill bli hanterade. Men ibland funkar det.

Jag har stickat klart en halsduk, av ett garn köpt i mycket spontan anda. Garnet heter Automne (ja,ja inte vår, men ändå :)) och är 100% akryl. Visserligen i en väldigt vacker brun färg och fantastisk mjukt och gosigt, men anledningen till impulsköpet var att det längs med garnet på ojämna avstånd hade pärlor av trä och bitar av ljusa lövfransar (eller vad jag nu ska kalla dem).

Så jag njöt av turen medan jag stickade (30 m, 2r 2a, på stickor 5) och följde fascinerat den ena lövfransen efter den andra in i halsduken. Ett nystan, 100g, gick åt.

Mjukaste halsduken

Så har jag börjat promenera igen. Varje gång solen tvingat bort det vanliga grå har jag prioriterat friskluften o ljuset framför annat.

Morgonpromenad i mitten på februari, frostigt och friskt.

På tre veckor har vi gått från krispigt kall luft med frost till idag; 10 grader varmt, lärkor i skyn över fälten bakom vårt hus och en liten, liten nässelfjäril i diket (i början av mars?).

Idag, soldisiga åkrar och fågelkvitter.

Och som vanligt för årstiden frossar jag i tulpaner. Frossar. På riktigt.

De här doooooftar så ljuvligt.....

Böcker. Jag älskar dem. Kvällsvirkningen har fått se sig något förkortad i tid, för nu har jag börjat läsa i sänglampans sken igen. Det finns så många härliga böcker som bara ligger och väntar :)

Vacker, vacker...

Så har jag börjat baka igenom. Oftast matbröd men även annat. Allt kaffebröd på Konstnärens kalas var hembakat. Hon och jag vid mjöligt bakbord. Hög mysfaktor :)

Och tiden går inte riktigt lika fort längre. Åtminstone känns allt lite bättre. Fast det kan ha med ljuset att göra förstås. Allt känns lite lättare när det går mot vår!

Må bäst ♥